Mazariner långt efter bäst före

”Rikedom är att i kylskåpet ha både ägg, smör och fil som inte har passerat bäst-före-datum.”

 

Se där ett citat av mig själv.

Oftast tar jag det sista ur smörpaketet några månader efter bäst-före-datumet, dricker fil och yoghurt i minst en vecka eller två efter datummärkningen och ägg, ja, ni som känner mig vet att rekordet är ett år, och tre-fyra månader mer regel än undantag.

Men mazariner.

Sådana växer inte fritt i naturen och inte framställs de av kobonden. Och om man bakar dem blir de torra och mögliga efter en tid. Nu är ju mazariner så gott att det blir sällsynt med teststudier på hur lång tid förfallet tar. Mazariner torde göras av socker, smör och mald mandel som huvudingredienser, tror jag, som aldrig bakar. Kanske mjöl och något ägg också? Glasyren är av florsocker. Ingredienser som vi alla vet vad det är och hur de ser ut.

De här mazarinerna har ICA bakat. Jag hittade en oöppnad inplastad förpackning i en brödburk, som jag hade glömt bort att jag använde. Deras bäst-före-datum var i november 2011.

Jag öppnade och tog en tugga. Lite torr var den allt. Men en viss krämighet fanns kvar i mandelmassefyllningen. Och glasyren var söt och god. De luktade som mazariner brukar och såg ut som riktiga mazariner.

Men kan man verklingen säga att det är riktiga mazariner?

Den enda naturliga ingrediensen i dem är margarin, vilket i sin tur uppges vara gjort av  raps, kokos, och palmolja, vatten, E471, arom, A och D-vitamin och färgämne. Dessutom innehåller de socker. I övrigt bara kemiska produkter.

Det konserveringsmedel som använts heter E281. Utläst är det natriumpropionat som utvinns ur propionsyra och är ett konserveringsmedel som motverkar mögel. Det används, förutom i mazariner, till bland annat snus. Det här säger mig inte så mycket, men empiri utförd i egen brödburk visar att medlet är ytterst effektivt.

 

SL eller resenärerna – vems fel är trängseln?

Hörde på Radio Stockholm att SL idag bedriver charmoffensiv på Brommaplans tunnelbanestation i syfte att minska trängseln på gröna linjen. SL:s budskap är

1. Ta linje 17 istället för 19

2. Vänta på nästa tåg

3. Kliv på i mitten

4. Åk på olika tider, inte alla på en gång

Nu har jag några invändningar (såklart). Visst – ta linje 17, eller 19, det spelar ju som ingen roll om man ska av längs linje nittons stationer. Det fattar nog folk själva.

Att få folk att vänta på nästa tåg är nog svårt. På väg till och från jobbet är vi alltid i tidspress och vill komma fram så fort som möjligt. Alltså är det mänskligt att kliva på det första tåg som anländer, hur fullt det än är.

Kliv på i mitten. Men isses. Om det är knökfullt längst bak och längst fram och finns gott om plats i mitten. Då finns det ju inget trängselproblem. Då har resenärerna själva valt att stå och trängas längst bak och längst fram. Det måste väl vara dem fritt att göra detta val för 790 kronor i månaden eller femtio lösa spänn?

Å andra sidan. Om alla gör som SL säger (vilket aldrig kommer att ske) så kommer vagnarna i mitten att bågna och spricka av trängsel medan de längst fram och längst bak kommer att gapa tomma. Till gagn för vem?

Jag tror faktiskt folk väljer det som är viktigast för dem i resandet.

(Det där med att sitta längst fram, eller bak, för att få så kort sträcka som möjligt att gå när man kommer fram, det har jag dock aldrig förstått. Herregud. Hur lång är en perrong? Är det trettio meter folk inte orkar gå, eller är det de tio sekunderna extra de blir försenade?).

Det sista rådet som SL ger, att folk ska ¨åka på olika tider så att det inte ska vara så trångt vid vissa tider, det är ju bara dumt. De som kan börja och sluta jobba senare eller tidigare och inte tycker om trängsel på tunnelbanan åker nog redan i lågtrafik. Annars är det väl så att merparten av jobb börjar någon gång mellan klockan sex och tio och slutar mellan klockan femton och nitton sisådär. Vilket är precis de tider då trafiken i Stockholm är som mest befolkad. För tjugo år sedan var det snarare mellan sju och nio och fyra och sex. Så SL, vi har redan spritt ut oss. Och följden blev inte att det blev gottare om plats, utan att det blev trängsel under flera timmar.

Lös det, om ni kan, SL!

 

Kan själv

Igår körde jag för första gången en bil med en sån där modern parkeringssensor eller backvarnare eller vad fanken det heter.

– Kan man stänga av den, frågade jag bilhandlarn.

Nej, det kunde man inte. Den är ju där för att vara till hjälp och underlätta för föraren av bilen.

Tveksamt.

När jag skulle provköra den här nya fina bilen som stod parkerad utanför bilbutiken skulle den backas ut från sin p-ruta, rakt ut i gatan. Dessutom stod en lyktstolpe så placerad på den lilla snutt asfalt som löpte mellan  parkeringen och gatan att det inte gick att backa rakt ut. Med bilar parkerade på vardera sidan krävdes det att man var lite om och kring sig när man snirklade sig ut i en sprillans ny bil.

Så börjar det pipa! Ihållande. Så himla irriterande. Jag behövde ju koncentrera mig på att backa på den trånga ytan, samtidigt som jag höll koll på att det inte kom några fortkörare på vägen bakom. Jag blev stressad av det där hetsiga ljudet.

På vilket sätt är det till hjälp med ett störande ljud när man fickparkerar eller finlirar sig fram på trånga ytor? Pipet talar om att man är jävligt nära. Jo, men det vet man ju själv. Det är det som är själva skickligheten hos bilföraren.

– Jag vill inte ha en tocken, jag är bra på att köra bil, sa jag till den oskyldige bilhandlarn, som hade levt färre år än jag haft körkort. Han bara log.

På min tio år gamla bil behövs ingen backningsmojäng som piper. Den femtioåriga tanten som kör den behöver den inte heller. Men på nyare bilar lär man inte slippa undan den. Tanten blir dock inte yngre.

Men det går säkert att skruva ur någon säkring för att få tyst på den.

Vart ska jag gå, när jag måste gå?

Vuxna män med bebisar, vuxna kvinnor med bebisar, män tillsammans med barn, kvinnor tillsammans med barn, rullstolsburna utan barn, hela familjer eller sällskap bestående av både vuxna och barn.

Men vilken toalett ska ensamma vuxna använda?

Vore det inte bättre att märka enbart med ”herr” respektive ”dam” samt markera var det funkar för rullstolar och var det finns skötbord? Vi vet väl själva om vi har barn med oss eller inte och hur stora och hur många de i så fall är?! Isses.

Slamgubben kommer

Slamtömning. Det är inte lite de begär, renhållningskontoret.

Vägen ska vara snöfri och sandad när de kommer. De kommer någon gång under veckorna 50-51. Vet ni när dessa veckor infaller? I december, runt Lucia. Ligger snön inte redan, så är risken att den faller, kanske metervis vilken dag som helst, lika stor som risken att kärnkraftshaveriet i Harrisburg var liten att det skulle hända innan det hände, det vill säga högst sannolik. För varje dag som går av veckorna 50 och 51 måste man alltså vara beredd att ta akut ledigt från jobbet och skotta.

Nåja. Man ska inte måla fan på väggen. Det är ju inte alls säkert att det snöar.

Förutom halkfritt begär de en vändplan med en diameter på minst 18 meter om vägen är en återvändsgata. Min väg slutar i mitt potatisland, mer återvändsgata än så blir det inte. Därifrån är det exakt arton meter till första trappsteget till ingången på huset. I andra riktningen är det exakt en halvmeter till den branta stenslänten ner mot en oodlad åker. Västerut är det två meter till garaget och rakt fram är det tio meter till avloppsbrunnen. Som de ska slamtömma.

Risken är alltså att jag får betala bomavgift och tömma skiten själv för att chauffören av det tunga fordonet inte kan backa.

Förresten räcker det inte att vara beredd att ta semester om det snöar under veckorna 50 och 51. Nej, man måste även leja en stark pensionär som inte har något bättre för sig än att sitta på pass med kaffetermos och ostmackor för att lyfta av brunnslocket när slambilen kommer. Locket måste nämligen lyftas av så de kan sticka ner sin slang. Själv orkar slamsnubben inte lyfta mer än 15 kilo, nämligen. Däremot orkar han putta iväg ända upp till fyrtio kilo åt sidan, så ett skjutlock kan gå bra.

För säkerhets skull talar man även om att ”slamsugningsfordonet” (ja, så står det faktiskt) har en femtio meter lång slang. Men om det är längre än trettio meter från vägen till avloppsbrunnen tar de ut en extra avgift. Varför ska kommuninnevånaren betala att tjugo meter av deras slang inte används?

Visserligen står det inte ett ljud om det i brevet jag fått, men tidigare erfarenhet säger mig att de, förutom all ovanstående service, ska ha betalt också!

Öppet alla dagar. Utom lördag.

Under sommarhalvåret fylls landsvägarnas dikesrenar med skyltar som tillkännager att det alldeles i närheten finns en loppis. Man vet aldrig om det är en stor bakluckeloppis på en gigantisk parkeringsplats, en lokal handlares extra sommarknäck eller en privatpersons bod med pryttlar hon vill bli av med. Chansningen är halva nöjet för oss bilburna semesterfirare. Nog brukar jag komma iväg med några böcker för en krona eller femma stycket, någon oumbärlig förtjusande liten porslinsgrunka och ett grytunderlägg som perfekt matchar det jag redan har hemma. Nästa sommar skänker jag det mesta vidare till en annan loppis.

Vad som döljer sig bakom den här skylten – liten bod eller affärsmässig verksamhet – det vet jag inte. Dessvärre blir jag heller inte klok på när i hela friden de håller öppet. Begriper du?