”Rikedom är att i kylskåpet ha både ägg, smör och fil som inte har passerat bäst-före-datum.”

 

Se där ett citat av mig själv.

Oftast tar jag det sista ur smörpaketet några månader efter bäst-före-datumet, dricker fil och yoghurt i minst en vecka eller två efter datummärkningen och ägg, ja, ni som känner mig vet att rekordet är ett år, och tre-fyra månader mer regel än undantag.

Men mazariner.

Sådana växer inte fritt i naturen och inte framställs de av kobonden. Och om man bakar dem blir de torra och mögliga efter en tid. Nu är ju mazariner så gott att det blir sällsynt med teststudier på hur lång tid förfallet tar. Mazariner torde göras av socker, smör och mald mandel som huvudingredienser, tror jag, som aldrig bakar. Kanske mjöl och något ägg också? Glasyren är av florsocker. Ingredienser som vi alla vet vad det är och hur de ser ut.

De här mazarinerna har ICA bakat. Jag hittade en oöppnad inplastad förpackning i en brödburk, som jag hade glömt bort att jag använde. Deras bäst-före-datum var i november 2011.

Jag öppnade och tog en tugga. Lite torr var den allt. Men en viss krämighet fanns kvar i mandelmassefyllningen. Och glasyren var söt och god. De luktade som mazariner brukar och såg ut som riktiga mazariner.

Men kan man verklingen säga att det är riktiga mazariner?

Den enda naturliga ingrediensen i dem är margarin, vilket i sin tur uppges vara gjort av  raps, kokos, och palmolja, vatten, E471, arom, A och D-vitamin och färgämne. Dessutom innehåller de socker. I övrigt bara kemiska produkter.

Det konserveringsmedel som använts heter E281. Utläst är det natriumpropionat som utvinns ur propionsyra och är ett konserveringsmedel som motverkar mögel. Det används, förutom i mazariner, till bland annat snus. Det här säger mig inte så mycket, men empiri utförd i egen brödburk visar att medlet är ytterst effektivt.