Hemlig information

Min mobiltelefon ringde när jag satt i godan ro och arbetade mitt på blanka eftermiddagen. Jag svarde med mitt namn och en ung kvinnas röst frågade om det var det namn jag just svarat med, vilket jag bekräftade.

     – Ja hej jag heter Linda och ringer från Expido och jag har en inbjudan till dig. Känner du till Ljunglöfska slottet?

     – Ja, det gör jag.

     – Åh, vad bra! Jag har en inbjudan till dig….

Här avbryter jag, för jag har ingen aning om vem jag pratar med och vad det kan tänkas handla om, och säger ursäkta att jag avbryter dig men jag uppfattade inte vilket företag du ringer ifrån. Den unga forcerade rösten säger åter att hon ringer från ”Xspeed” eller något och blabla bla bank eller vad hon sa, någonting inbjudan bla bla bla.

    – Men nu kom jag av mig, vad var det jag skulle säga nu igen!

    – Jag är ledsen att jag avbröt dig men jag vill gärna veta vem jag pratar med….

    – Vad var jag nu igen, javissst ja, jag har inbjudan till dig Lena och …….

Jag lät, luttrad, flickebarnet läsa färdigt från sitt manus utan att avbryta henne igen och utan att jag förstått riktigt vad företaget hette och vad de har för relation till mig.

     Så Linda kvittrar vidare om information blabla bla, du får veta om nyheter och vi ger information och vad som är aktuellt yadda-yadda och vad man ska tänka på och uppgifter och kvitter-kvitter-kvitter både lunch och middag ingår och Lena, inbjudan är helt kostnadsfri (jaha, men själva närvarandet då, vad kostar det? Men det sa jag inte, för jag ville inta avbryta igen) och det förpliktigar inte till någonting alls utan är helt förbehållsfritt. Och så slutklämmen: Och så kan du ta med dig informationen till din bank sedan.

Aha, bank. Det var tur att hon nämnde det, för bland all den där informationen om informationen man skulle få framgick det ingenstans vad det var man skulle få information om. Men antagligen pengar, försäkringar och ekonomi då, drog jag slutsatsen medan jag fortfarande undrade vad Estibo var för företag och vad hon menade med ”din bank”. Jag har fördelat mina pekuniära resurser på tre olika banker – vem av dem hade bett det här bedårande fruntimret ringa mig? Så jag frågade:

     – Alltså ursäkta mig, men ringer du till mig helt random liksom?

Nej oh nej, inte var det någon slump att jag just jag, Lena, fick den här inbjudan. Jag var utvald, minsann, och detta på några olika kriterier. Ni må förlåta mig för att jag inte orkade fråga vilka. Istället, för att komma till skott och helst avslut av detta samtal, frågade jag:

     – Alltså, för att kunna svara på om jag är intresserad eller inte behöver jag veta vilket datum den här informationen äger rum.

     – Har du en almancka framför dig?

     – Öh, ja. (Det ska väl du skita i om jag en almancka framför eller bakom mig eller i minnet),

     – Om du slår upp nästa vecka.

     – Eh. Har ni inte bestämt vilken dag ni ska ha den där informationen eller?

     – Jodå!

     – Du skulle inte bara kunna säga vilken dag det är då?

     – Jo, det är den 18 maj.

     – Okej. Den dagen kan jag inte.

     – Men vilken tid kan du inte? Vi har både ett tillfälle vid lunch och ett på kvällen.

     – Jag kan inte den 18 maj.

     – Aha! Men jobbar du långt bort eller?

     – Öh. Eh. Va’? Om du menar om det tar lång tid att ta mig till Ljunglöfska så kan jag lugna dig med att jag har cykel, så det går snabbt, föralldel.

     – Åh. Nej. Jag menar centralt. För vi har informtioner på vårt kontor i city också.

     Jag lyckades få ur henne vilka tider och dagar dessa informationstillfllen låg, men jag hade löpträningspass, Vårruset och åka ut till landet de kvällarna och Linda tyckte, lite uppgivet, att det var väldans vad jag var upptagen då. Och då, hör och häpna, tackade hon för sig och avslutade samtalet.

     – Tack själv och tack för inbjudan, ändå, sade jag, men då hörde jag att hon redan lagt på luren.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *