Loppisfynd

De här trädgårdsstolarna tänkte jag köpa, förutom några böcker, på loppisen idag. De stod utanför i regnet. Ett par billiga, nötta. Lätta att fälla ihop och lyfta för att kunna flytta när man klipper gräset. De ska stå i min (blivande) berså, hade jag tänkt. När jag lutade handen mot sitsen och tryckte till för att se att bräderna inte var ruttna fick jag fullt med mintgrön färg på handflatan. Man kan måla om, tänkte jag.  Femtio kronor stod de på prislapparna.

– De här böckerna och så vill jag ha trädgårdsstolarna därute, sa jag i kassan. Det var ägaren själv som stod där.

– Ja, då ska vi se, den här boken kostar en femma, den här var det tio kronor för va, och så står det trettio kronor i den här. Fyrtiofem. Och så var det 500 kronor styck för stolarna.

– Ja, sa jag, och halade upp två hundralappar.

Sedan uppstod en stunds förvirring. Antikhandlarna stod med mina hundralappar i näven och räknade. Fyrtiofem för böckerna …

– Ja, och hundra för stolarna, sa jag.

– Nej, femhundra. Per stol. Tusen.

Sa handlarn.

– Är det sant? Jag trodde du skojade med mig!

– Nej nej, de kostar femhundra kronor.

– Då ska jag inte ha dem, sa jag och ryckte tillbaka en hundring hur hans hand.

– Du vet, de där är populära nu, alla vill ha sådana. Ju mer skavda och slitna de är, desto mer vill folk ha dem.

– Folk är inte kloka, sa jag.

Öppet alla dagar. Utom lördag.

Under sommarhalvåret fylls landsvägarnas dikesrenar med skyltar som tillkännager att det alldeles i närheten finns en loppis. Man vet aldrig om det är en stor bakluckeloppis på en gigantisk parkeringsplats, en lokal handlares extra sommarknäck eller en privatpersons bod med pryttlar hon vill bli av med. Chansningen är halva nöjet för oss bilburna semesterfirare. Nog brukar jag komma iväg med några böcker för en krona eller femma stycket, någon oumbärlig förtjusande liten porslinsgrunka och ett grytunderlägg som perfekt matchar det jag redan har hemma. Nästa sommar skänker jag det mesta vidare till en annan loppis.

Vad som döljer sig bakom den här skylten – liten bod eller affärsmässig verksamhet – det vet jag inte. Dessvärre blir jag heller inte klok på när i hela friden de håller öppet. Begriper du?