Rätt låt vann och andra favoriter i Melodifestivalen

1959

Vinnaren Augustin med Brita Borg – här snackar vi sångröst och klassisk schlager som man aldrig tröttnar på, vare sig man ens råkade vara född eller ej redan så här i Eurovisionschlagerns tidiga barndom.

1967

Alla har glömt med Towa Carson som kom på fjärde plats är en låt jag minns från min barndom och som jag fortfarande gillar när jag hör.

1968

Vinnaren Det börjar verka kärlek banne mig med Claes-Göran Hederström. Den tidens Magnus Carlsson eller Darin.

1969

Vinnaren Judy min vän med Sveriges kanske i särklass bästa sångare Tommy Körberg. Min första singel.

Trots det var ändå den bästa låten Du skänker mening åt mitt liv med Ola Håkansson. En låt som aldrig blir omodern. På en obegriplig näst sista plats.

1975

Den gamla jukeboxen med Landslaget som kom på sjunde plats.

1977

Tredjeplacerade Sommarn -65 med Landslaget.

1979

Vinnaren Satellit med Ted Gärdestad. Allt med Ted är bra.

1984

Vinnaren Diggi-loo diggi-ley med Herreys. Nu älskar jag den. Men när jag såg tävlingen på tv och bröderna studsade in på scenen sa jag: Vad är det där för något? Ta bort dem!

1989

Vinnaren En dag med Tommy Nilsson. Bara för att det är han. The voice.

På andra plats, bara några få poäng efter vinnaren: Upp över mina öron med Orup Ericsson och Anders Glenmark

1991

Tvåan Ett liv med dig med Tove Jaarnek.

1993

Vinnaren Eloise med Arvingarna.

1994

Tjejtrion Cayenne gör en soulstänkt ballad som håller än. Stanna hos mig. Kom på tredje plats.

1997

Vinnaren Bara hon älskar mig med Blonde. Det är väl nåt med det där med pojkar på rad, för någon riktig höjdarlåt är det inte, men den gör mig glad.

1999

Vinnaren Tusen och en natt med Charlotte Nilsson (sedemera Perelli). Äkta schlager. Partymåste.

2004

Jag älskade Lena Philipsons mikronfonuppträdande i ceriserosa med Det gör ont.

Och apropå Darin, så var det när han, knappt myndig,  gjorde sin version av låten som jag på allvar knockades av hans briljans som sångare.

2007

Vinnaren The worrying kind med The Ark. Bättre kan det knappast bli.

2010

Artisen NEO blev utslagen med låten Human frontier. Härlig sjuttiotalskänsla.

Att Darin var bäst det här året med You’re out of my life skrev jag i tidigare inlägg Fel låt vann, men han förtjänar att vara med igen.

2015

Möt mig i gamla stan med Magnus Carlsson slog inte an vid första lyssningen, men blev bättre när jag hört den några gånger och nu gillar jag den jättemycket. En klassiker blev den tack vare SVT:s läckre teckentolkare Tommy Fransson i den här versionen. Hade vi skickat den till Eurovisionen hade vi vunnit!

Melodifestivalens bästa år

Jag lovade er alla godbitar från 2002. Och här kommer de, tillsammans med det andra super-mello-året 1975. Och några till.

2002

2002 års vinnare var Never let it go med Afrodite. En bra låt, jag koreograferade ett pausgympapass till den. Uppträdde med det inför 800 åskådare på en informationsdag med jobbet tillsammans med min dåvarande friskvårdskollega. Varken hon eller jag har någonsin varit nervösare. Som tur är var det inte vanligt med mobiltelefoner som hade videoinspelningsmöjligheter på den här tiden, så vårt uppträdande finns inte på film.

Förutom vinnarlåten bjöd Mellon på flera riktigt bra låtar detta år. Min favorit är> What difference does it make med Poets med en mycket ung Jimmy Jansson. Den ligger fortfarande och snurrar på mina Spotifylistor.

Två andra gladlåtar, om än inte särskilt lika, är Adrenaline med Mendez (skriven av gamla godingarna Rob ‘n’ Raz), härlig show med rappande, höftrullande kille i röd kostym och en riktigt bra sångare i Andrés Esteche och Hon kommer med solsken, en härlig svensk sommarschlager med Östen me’ resten. Fyra killar som står på rad, som visserligen inte dansar, men spelar både gitarr, ståbas och fiol. Och Jens, som jag är hemligt förälskad i, på sked.

En känslostark ballad med ett snyggt gitarrsolo blev utslagen redan i deltävlingen och kanske ingen av er minns den. Camilla Lindén är artisten, som jag tycker är så snygg. Lyssna på den: Du har rört vid min själ.

Ytterligare en ballad stod Jan Johansen för med Sista andetaget, som väl strängt taget är lika bra som hans vinnare från 1995, Se på mig.

En annan låt och artist som alla säkert har glömt bort fastnade hos mig, nämligen Tom Nordahl med Blue as her angel eyes

En av mina absoluta svenska favoritsångare är Magnus Carlsson (inte Weeping Willows) och jag vill alltid att hans låt ska vara den bästa, både när han tävlade i Barbados och som soloartist. Tyvärr är inte alla hans mellolåtar jättebra, men det här årets Världen utanför med Barbados är helt okej.

1975

1975 är det andra av de bästa åren. Trots att det på den här tiden endast var en tävling, final direkt liksom, fick vi flera klassiker, förutom Lasse Berghagens vinnare Jennie, Jennie. Den absolut bästa, och som borde vunnit, och som jag spelar varje vecka fortfarande är Landslagets Den gamla jukeboxen. För er som inte har fattat vilken otroligt bra artist Lasse Lindbom är så är det på tiden ni tar tag i det. Det var han som skrev Triads Tänd ett ljus (inte Niklas Strömstedt som det försökte utmålas på TV4:s Så mycket bättre) och det är Lindboms röst som bär den. Den gamla jukeboxen kom på sjunde plats.

Det här året gav oss också Svenne och Lotta i Bang en boomerang. Kom på tredje plats.

Michelangelo med Björn Skifs kräver ingen presentation – den låten kan alla över fem år. Femte plats.

Här fanns även Ted Gärdestad med Rockin’ ‘n’ reeling som delade sjundeplatsen med Landslaget.

Det är detta år den oförklarligt kultförklarade körsbärssången medverkar. Ska vi plocka körsbär i min trädgård med Ann-Christine Bärnsten på nionde plats.

Slutligen vill jag värna om att ingen glömmer den gode Hadar och Lady Antoinette på sjätte plats.

2011, 2010 och 2009

Som jag skrev i inlägget Fel låt vann var det 2010 ett mycket bra år, trots fel vinnare. Detsamma gäller för 2009. Ja, faktiskt även för 2011.

I nästa inlägg kommer mina genom-tiderna-favoriter.

Gamla goda låtar

I morse hörde jag några smågluttare i sina gula reflexvästar sjunga på sin promenad genom Sundbyberg. Men vad är det med Sumpanungarna? De sjöng om oj, oj, oj, oj, oj, oj oj, för vi ska ta en groupie. Borde de inte sjunga på någon låt från i lördags, eller möjligen förra veckans tävling i Melodifestivalen? Groupiesången är ju gammal. Den är från en tid lika längesedan som ungefär en fjärde- eller femtedel av de där ungarnas liv! Är de helt ute?
Det är ju som om jag fortfarande skulle sjunga på Det gör ont.
Vilket jag vid närmare eftertanke gör.

Så är det. Barnen i Sundbyberg är osedvanligt begåvade – de känner igen en riktig hit och kvalitetsklassiker när de hör en!