Kategoriarkiv: Allmänt

Polismannen kommer alltid två gånger

Publicerat av
Svara

Tro det eller ej – det händer en gång till!

I över trettio år lyser trafikpolisen med sin frånvaro. Ingen vill kontrollera att jag är precis så spiknykter som jag är. Och när det äntligen händer och jag överöser den stackars konstapeln med min uppdämda längtan så går det inte mer än en vecka innan ännu en polis med ett leende ber om körkort och ett blås. Denna gång vid foten av Västerbron. Jag drog min svada igen, den här gången upphottad med ”och nu står du här också”.

Han var måttligt intresserad.

Äntligen

Publicerat av
Svara

Plötsligt händer det.
Man blir stoppad av polisen. På väg till jobbet per bil, just före stadsgränsen i Solna på väg mot Stockholm. Svänger in, stannar, trycker ner rutan och ler sitt största leende mot en ung konstapel som hälsar med:
– God morgon! Körkortet tack. Och så ska du få blåsa.
Han visar upp alkomätaren för mig.

Då utnyttjar jag min tanträtt. I en lång lycklig harang säger jag:
– Men så roligt! Det är första gången för mig. Jag har haft körkort i trettiofem år men har aldrig fått blåsa förut. Det här var då verkligen en rolig överraskning!

Det är kantboll på att jag avslutar svadan med ”unge man”.

Jag får fram körkortet och blåser ett djupt andetag och blir sedan avvinkad. Jag tackar översvallande och polisen skrattar, på ett snällt sätt.

Det bästa kan hända när man minst anar det.

Tre dar i buren

Publicerat av
Svara

Vår ”vaktis” rullade fram den här i korridoren, ställde den vid kontorslandskapet där jag sitter med orden:

”Den som inte sköter sig sätter vi här”.

Och så lade han till:

”… och man får inte matas!”

Är ni helt flänga i huvudet?

Publicerat av
Svara

Nästa pucko utan reflexer som jag ser på gator och vägar tänker jag köra över med berått mod!

Eller, vänta, det sprack ju direkt, för ser er, puckon, är just precis vad man inte gör.

Och du svartklädde joggare som klev ut mellan två svarta bilar som stod parkerade längs gatan tjugo meter från ett övergångsställe – du klarade dig undan enbart på dina kritvita ben. Tacka vädret för att du kan springa i korta tajts i mörka november.

Men du kvinna, helt klädd i svart, med huvan uppdragen, som utan att vända på huvudet klev ut på övergångsstället mot röd gubbe, just där bilisterna kommer i en tvär sväng från den stora rondellen med sex stycken in- och utfarter, varav fyra obevakade där vi försiktigt spanar efter cyklisterna på separata banor som korsar vägen – hur i helvete hade du tänkt att vi skulle vara beredd på dig vid det bevakade övergångsstället där vi hade grönt? Du kan inte tacka något annat än guds försyn och möjligen min snabba högerfot.

Och ni cyklister, ett tips: utan lyse varken fram eller bak syns ni inte. I duggregn, mörker, gatubelysning och mötande trafik hjälper det föga med en fjuttlampa på framramen – reflexväst, det är er enda chans. Era chanser till en intakt fysik ökar också om ni följer trafikreglerna och stannar vid rött ljus och inte kör mot enkelriktat. Min fysik som fotgängare med reflex som korsar gatan vid bevakat övergångsställe vid grön gubbe kanske också har en chans att bestå om du inte kör mot rött.

Skärp er, herregud. Är ni helt flänga i huvudet eller?

Inget ljus i sikte

Publicerat av
Svara

Ja, hej, det är jag igen.
Vi hördes i den här frågan i fjol också, vid den här tiden. Och jag säger igen:

NI SYNS FÖR HELVETE INTE I ERA GRÅ-GRÅ-GRÅ-GRÅ KLÄDER JAG KOMMER ATT KÖRA ÖVER ER FAST JAG EGENTLIGEN INTE VILL VILKEN DAG SOM HELST!

Tack för mig.

Hälsningar Hon i ljusrosa trenchcoat. Och reflex.

Har den här bussen gått?

Publicerat av
1

Efter att ha haft cykel- och gångavstånd till jobbet i mer än fem år har jag den här veckan åter börjat pendla med buss till och från huvudstadens södra nejder. Det är en upplevelse. Sakta börjar jag förstå hur och när bussarna går, eller kanske framförallt inte.

När man ser .51-bussen passera i samma ögonblick man kliver ut på gatan och har hundra meter till hållplatsen sjunker hjärtat. Visserligen är klockan .55 och man är i god tid till .01-bussen, men tänk om man bara hade låtit bli att måla läpparna så hade man hunnit med den förra bussen.

Och när man efter arbetsdagens slut kommer fram till en hållplats som tjänstvilligt meddelar på en rullande display att 77:ans buss kommer om fyra minuter, då blir man lite putt efter fem minuter när displayen helt utesluter information om 77:an för att istället enbart redovisa fyran och 40:an under ett par minuter för så plötsligt hävda att nästa 77:a kommer om åtta minuter. Desto gladare då när 77:an dyker upp inom två minuter. Men i det läget är det inte så lätt att veta om man sitter på den förra bussen, eller nästa.

Under väntetiden vid nämnda busshållplats rullar informationen i displayen som säger ”Störningar i tidtabellerna den 17 augusti på grund av framkomlighet”. Ja, det står faktiskt så. Tills displayen rullar vidare till nästa rad, som lyder: ”sproblem”. Ett samtal mellan tre anländande damer i tre generationer följer. Mittengenerationsdamen, med irritation i stämman:
– Vad är det nu som pågår i stan då så bussarna inte kan köra?
– Det är väl någonting inne i stan.
– Jo, det är den där kulturveckan.
– Men där gå ju inte buss 40!
Då ser mellantanten att störningsinformationen gäller den 17 augusti, och i dag är det den 14 augusti och bussarna går här vid Hornsgatan som vanligt (det vill säga lite hej och hå).
Generationsdamerna fortsätter med sina kommentarer om kultur-eller-vad-det-nu-kan-vara-evenemangen som väl ändå är någonstans inne i city och vad har det med deras kära buss 40 att göra? Omedvetna om, att även om deras resonemang hade varit korrekt, så delar deras så viktiga buss 40 hållplats med både 77:an och fyran, varav den sistanämnda går igenom huvudstadens alla malmer. Jag säger ingenting, jag bara flyttar mig tio meter bort, för gammeltantens parfym ger mig andningssvårigheter. Vilket är en större störning än att bussarna går som vanligt, fast inte på lördag, enligt min fromma mening.

Minuterna tickar fram. Kvinnorna pratar om ditten och datten. Så säger den yngsta kvinnan glatt och förväntansfullt:
– Vet ni vad det är på lördag då!
Varpå gammeltanten hugger direkt:
– Det där förbaskade Midnattsloppet!
Mm, just det. Vilket var svaret på deras första fråga när de kom fram till busshållplatsen här på Söder, där de själva är hemmahörande, och där Midnattsloppet går och där både fyran, 77:an och deras  jäkla buss 40 har sträckning som delvis överlappas av loppets bana. Isses.

Vidare har jag lärt mig att den buss som enligt tidtabellen tar bara tjugofem minuter behöver 35-40 minuter på sig innan den är framme, vilket gör att den alternativa färdvägen med byte av buss, som enligt tabell skulle ge en längre total resetid för mig, går tio minuter fortare. Och när jag nu insett att dessa bussar inte på något sätt avgår och anländer enligt de precisa klockslagen som står i tidtabellerna och definitivt inte har något som helst samband med vad som visas i displayerna vid busshållplatserna, ja då är det riktigt trevligt att åka buss!