Efter att ha haft cykel- och gångavstånd till jobbet i mer än fem år har jag den här veckan åter börjat pendla med buss till och från huvudstadens södra nejder. Det är en upplevelse. Sakta börjar jag förstå hur och när bussarna går, eller kanske framförallt inte.

När man ser .51-bussen passera i samma ögonblick man kliver ut på gatan och har hundra meter till hållplatsen sjunker hjärtat. Visserligen är klockan .55 och man är i god tid till .01-bussen, men tänk om man bara hade låtit bli att måla läpparna så hade man hunnit med den förra bussen.

Och när man efter arbetsdagens slut kommer fram till en hållplats som tjänstvilligt meddelar på en rullande display att 77:ans buss kommer om fyra minuter, då blir man lite putt efter fem minuter när displayen helt utesluter information om 77:an för att istället enbart redovisa fyran och 40:an under ett par minuter för så plötsligt hävda att nästa 77:a kommer om åtta minuter. Desto gladare då när 77:an dyker upp inom två minuter. Men i det läget är det inte så lätt att veta om man sitter på den förra bussen, eller nästa.

Under väntetiden vid nämnda busshållplats rullar informationen i displayen som säger ”Störningar i tidtabellerna den 17 augusti på grund av framkomlighet”. Ja, det står faktiskt så. Tills displayen rullar vidare till nästa rad, som lyder: ”sproblem”. Ett samtal mellan tre anländande damer i tre generationer följer. Mittengenerationsdamen, med irritation i stämman:
– Vad är det nu som pågår i stan då så bussarna inte kan köra?
– Det är väl någonting inne i stan.
– Jo, det är den där kulturveckan.
– Men där gå ju inte buss 40!
Då ser mellantanten att störningsinformationen gäller den 17 augusti, och i dag är det den 14 augusti och bussarna går här vid Hornsgatan som vanligt (det vill säga lite hej och hå).
Generationsdamerna fortsätter med sina kommentarer om kultur-eller-vad-det-nu-kan-vara-evenemangen som väl ändå är någonstans inne i city och vad har det med deras kära buss 40 att göra? Omedvetna om, att även om deras resonemang hade varit korrekt, så delar deras så viktiga buss 40 hållplats med både 77:an och fyran, varav den sistanämnda går igenom huvudstadens alla malmer. Jag säger ingenting, jag bara flyttar mig tio meter bort, för gammeltantens parfym ger mig andningssvårigheter. Vilket är en större störning än att bussarna går som vanligt, fast inte på lördag, enligt min fromma mening.

Minuterna tickar fram. Kvinnorna pratar om ditten och datten. Så säger den yngsta kvinnan glatt och förväntansfullt:
– Vet ni vad det är på lördag då!
Varpå gammeltanten hugger direkt:
– Det där förbaskade Midnattsloppet!
Mm, just det. Vilket var svaret på deras första fråga när de kom fram till busshållplatsen här på Söder, där de själva är hemmahörande, och där Midnattsloppet går och där både fyran, 77:an och deras  jäkla buss 40 har sträckning som delvis överlappas av loppets bana. Isses.

Vidare har jag lärt mig att den buss som enligt tidtabellen tar bara tjugofem minuter behöver 35-40 minuter på sig innan den är framme, vilket gör att den alternativa färdvägen med byte av buss, som enligt tabell skulle ge en längre total resetid för mig, går tio minuter fortare. Och när jag nu insett att dessa bussar inte på något sätt avgår och anländer enligt de precisa klockslagen som står i tidtabellerna och definitivt inte har något som helst samband med vad som visas i displayerna vid busshållplatserna, ja då är det riktigt trevligt att åka buss!