Tro det eller ej – det händer en gång till!

I över trettio år lyser trafikpolisen med sin frånvaro. Ingen vill kontrollera att jag är precis så spiknykter som jag är. Och när det äntligen händer och jag överöser den stackars konstapeln med min uppdämda längtan så går det inte mer än en vecka innan ännu en polis med ett leende ber om körkort och ett blås. Denna gång vid foten av Västerbron. Jag drog min svada igen, den här gången upphottad med ”och nu står du här också”.

Han var måttligt intresserad.