Lästa böcker 2014

Här listar jag de böcker jag har läst under året som gick. Beskrivningarna har jag lånat från Boktipset.se, där jag också har skrivit mina kommentarer och betyg. Listan är i princip komplett, men med reservation, för jag har ju så dåligt minne när det gäller böcker. Har glömt handlingen två dagar efter att jag läst ut dem.

19 januari ”Stallo” av Stefan Spjut 4/5

Stallo tänjer på verklighetens gränser. När du läst den är ingenting sig likt. Den bild som naturfotografen Gunnar Myrn tog i mitten av åttiotalet när han flög över Sareks nationalpark lämnade honom ingen ro. Vad var det egentligen som rörde sig bland björkarna i den vidsträckta dalgången?

Detta var en märklig och annorlunda bok. Fantastiskt välskriven. Helt klart läsvärd kvalitet. Den var inte direkt jättespännande, men understundom väldigt otäck. Otäck, som i lite äcklig. Nu är jag rädd för troll och vättar!

26 januari ”Vigilante” av Andreas Roman 4/5

Marcus lever ett till synes lugnt liv med familj, flickvän och ett bra jobb. Men när hösten intar Göteborg är det något som börjar gro i honom, en irritation som blir allt svårare att hantera. Det är så många idioter som går lösa, så mycket meningslös förljugenhet och dumhet. När Marcus till slut låter fördämningarna brista och går till handling riskerar han att mista allt

Sträckläste den en helg. Mycket bra, helt i min smak! Fast det var ett par saker jag inte förstod, som inte fick sin förklaring. Frustrerande!

”Förlossningen” av Måns Wadensjö 1/5

”Samtal med djävulen” av Inger Edelfeldt 3/5

Två män möts av en slump på ett tåg. Det är nästan ett halvsekel sedan de sågs sist och mötet utlöser ett skred av plågsamma, laddade minnen.

Hon skriver vackert, Edelfeldt. Men religiösa grubblerier är inte min grej, så även om boken är känsloladdad, blir den ingen favorit för mig

”Akademimorden” av Marin Olczak 4/5

Natten den 14 maj skjuts Svenska Akademiens ständige sekreterare till döds i Berzelii park i Stockholm. Mordvapnet visar sig vara en svart­krutsrevolver från 1860-talet. Dagen därpå mördas ytterligare fyra akademiledamöter. Dåden blir en världsnyhet och polisen inleder en mördarjakt som saknar motstycke i svensk kriminalhistoria.

Den här gillade jag! Lite av pusseldeckare, härliga Stockholmsmiljöer. Kul upplägg med Svenska akademien och dess ledamöter i central roll. För mig var den annorlunda och mycket bra, om än en smula osannolik.

9 maj ”Anna-Lisas antik” av Eli Åhman Owetz 4/5

När Anna-Lisa Johansson lämnar sitt trista kontorsjobb i Stockholm och öppnar antikaffär i en nedlagd lanthandel i Roslagen gör hon verklighet av sin dröm.

Feelgood i Roslagsmiljö. Jag gillar den! Skön atmosfär, bra miljöbeskrivning. Mysig.

30 maj  ”Askungar” av Kristina Olsson 4/5

En liten flicka försvinner från ett x2000-tåg som just rullat in på Centralen i Stockholm. Flickans pappa blir snabbt misstänkt och alla resurser läggs på att lokalisera honom. I en annan del av Sverige lever en ung kvinna gömd, rädd för att en dag återfinnas av mannen som hon först trodde var den prins och befriare som hon sedan barnsben väntat på. Hon vet bättre än någon annan varför flickan är försvunnen.

Sträckläste på 6-8 timmar. Spännande, lättläst.

slutet av maj ”Sonjas sista vilja” av Åsa Hellberg 4/5

Tre vanliga tjejer i femtioårsåldern rycks upp från sina liv och tvingas börja om på nytt under mycket ovanliga omständigheter.

Jag köpte boken för dess inledande mening: ”Det hörde till ovanligheterna att en död kvinna låg utanför entrén till Åhléns, men Sonja Gustavsson hade aldrig varit en särskilt vanlig kvinna ens när hon levde.” Riktigt så bra som inledningen lovar, var inte boken. Men lättläst och underhållande om kvinnor i min egen ålder, dvs runt femtiostrecket. Ibland är det befriande att få läsa böcker där det blir som man drömmer om!

8 juni ”Slyngstad events” av Unni Drougge 4/5

Här lever en brokig samling människor, vars enda gemensamma önskan är att hålla omvärlden och den nya tidens framfart på avstånd.
Här möter vi skräpbönder och landsbygdsromantiker. Jordbruksmagnater och hembrännare. Fyra flyktingflickor och en polis med rymligt samvete. En bokförläggaränka och en barfotabarnmorska. En greve och en skara knarkare, som plötsligt tycks dras som flugor till just den här lilla avkroken av världen.
Och över alltihop svävar Tryggve Slyngstads ande.

Drougge är en fantastisk författare. Bokens omslag, titel och inledning gjorde att jag trodde det var någon slags historisk krönika och jag var inte intresserad. Men när jag väl började läsa insåg jag att det handlade om skånsk landsbygd i nutid och var en härligt kryddad skröna med otroliga trovärdiga karaktärer. Humoristisk, äcklig, varm i en oemotståndlig blandning.

11 juni ”Så du är alltså svensk?” av Lena Andersson 3/5

14 juni ”Den som vässar vargars tänder” av Carina Rydberg 4/5

Någonstans började det ju ändå, för tvillingsyskonen Jannis och Sonya, så oupplösligt sammansvetsade genom de kränkningar de utsatts för under uppväxten. Nu är tvillingarna vuxna. De driver ett café i en by vid havet, och bland gästerna finns en ensamstående kvinna med en dotter i elvaårsåldern. Mellan Jannis och Sonya sätts ett kusligt spel igång, med kvinnan och flickan som ovetande deltagare,

Hon är en skicklig författare, Rydberg. Den här boken är otäck och man kan inte lägga den i från sig. Det är inte en thriller och nog inte heller en spänningsroman. Det är en roman om människors ondska, tillvarons besatthet och frustration – ja, eländiga människoöden i en helt vanlig svensk nutid.

21 juni ”Delhis vackraste händer” av Mikael Bergstrand 4/5

Med en stor portion humor skildras en svensk medelålders mans möte med det myllrande och annorlunda livet i Indien. Och hans möte med den oväntade kärleken där.

Varm och rolig.

26 juni ”Mina fräknar” av Sofia Håkansson

5 juli ”Om döda ont” av Hans Koppel 3/5

En psykologisk thriller. En påse pengar på avvägar, en dansk nattklubbsdrottning utan skrupler och ett gammalt ouppklarat dödsfall. Allt korsar Calle Collins väg och snart är hans eget liv i fara.

Inte alls lika bra och spännande som de två föregående. Men lättläst.

6 juli ”En sekund i taget” av Sofia Nordin 3/5

Ungdomsroman. En gripande, otäck och väldigt intressant berättelse om Hedvig, vars hela familj dött i en mystisk feber. Hon lämnar lägenheten, vet inte om det finns några fler människor kvar i världen eller om hon är helt ensam kvar.

9 juli ”Levande och döda i Winsford” av Håkan Nesser 4/5

En berättelse om att fly från sitt gamla liv.

Håkan Nesser skriver fantastiskt bra. Berättelsen var långsam och suggestiv. Jag njöt hela vägen. Först efteråt slog det mig att det fanns lösa trådar kvar. Och sådant är väl oförlåtligt i en spänningsroman? Annars hade den fått en femma.

10 juli ”Udda” av Sara Lövestam 3/5

Första gången Martin Sander såg en amputerad kvinna var han tretton år. Sedan dess har han blivit butikschef på Systembolaget, skaffat sig ett fint radhus och flera beundrarinnor. Men han har aldrig lyckats bli av med den, fascinationen för det ofullständiga.

Har hört så många höja Lövestam till skyarna, för hennes språk. Visst – en bra bok, bra skriven, drivet språk. Men kanske hade jag för höga förväntningar. Boken är bra, men inte lysande. Underhållande, men ”lite mycket” av allt. Men jag gillar genren, absolut. Jag hade bara trott att Lövestam skulle gå utöver det vanliga som litterär upplevelse, och det gjorde hon inte. Jag hade dessutom svårt för det ständiga perspektivbytandet.

17 juli ”Bluffen” av Unni Drougge 3/5

Någon försöker döda Sveriges mest bästsäljande författare
med en penna på bokmässan i Göteborg. Dekadenta,
överviktiga skandaljournalisten Berit Hård råkar filma
attentatet.

Kul. Antar att den är menad att vara en pastisch på genren. Kul att verkliga personer, kända författare, utgör stora delar av historien och att Unni Drougge själv har en av huvudkaraktärerna i denna fiktion.

19 juli ”Till kärleken skiljer oss” av Anna Lönnqvist 2/5

När Susanna träffar sexton år yngre David förändras allt hon någonsin trott på.
Åtrån leder till att hon överträder tabun, och snart har hon trasslat in sig i en härva av osanningar. Hon ljuger inte bara för sina närmaste utan även för sig själv.

Inget direkt fel på själva storyn, men tyvärr – alltför pratig för min smak, och förutsägbar. Jag reagerade också på för många påpekanden om chefsrollen och om ”det perfekta livet”, utseende och jobb/tjänsteresor/föräldraledighet. Boken skulle varit 150 sidor kortare!

 

21 juli ”Skuggpojken” av Carl-Johan Vallgren som Lucifer 4/5

Sommaren 1970 försvinner en liten pojke från Kristinebergs tunnelbanestation i Stockholm. En främmande kvinna tar honom vid handen och går därifrån, och han är borta. Många år senare försvinner också pojkens bror, Joel Klingberg. Hans fru vänder sig till Danny Katz,  och ber honom om hjälp.

Jag föll för inledningen: ”Han kom med buss 49 från Stadshagen med den yngste killen sovande i barnvagnen.” Mycket spännande bok. För en gångs skulle gillade jag att det fanns en historia i dåtid som hängde ihop med en nutida händelse. Spännande.

juli ”Pappersväggar” av John Ajvide Lindqvist (novellsamling) 4/5

Stark fyra. John Ajvide Lindqvist är en av mina favoriter och i dessa noveller gör sig hans berättarstil perfekt. Det är oförutsägbart, lättläst, fint tecknat, vardagligt och övernaturligt i en helt naturlig förening – som bara han kan göra det.

7 augusti ”Det hemliga sällskapet” av Claes Hyllinger 4/5

Det hemliga sällskapet är en kvick, graciös och underhållande roman från Göteborg och Paris. På samma gång är det en högst tänkvärd berättelse om hur en ung man kan nå fram till ett sätt att förhålla sig i livet.

Rolig, välskriven, spännande, härlig miljö, brokigt persongalleri.

10 augusti ”Mörkerspår” av Inger Frimansson 3/5

En psykologisk thriller. Hilja Agnevik är i femtioårsåldern, ogift och barnlös. Hon jobbar i blomsteraffär och bor tillsammans med sin äldre tyranniska syster Karla, som är förtidspensionerad.

Den första bok av Frimansson jag läst. Tyckte den var jättebra – ända tills jag kom till slutet. Då tog allting slut så tvärt och jag kände mig besviken och en aning lurad på konfekten

24 augusti ”Getingfabriken” av Iain Banks 4/5

Våldsam, grotesk och svart komisk berättelse från 1984 som väckte starka reaktioner när den kom ut . En del betraktade den som ett smaklöst frosseri i grymhet och våld. Hanldar om  den psykopatiske tonåringen och flerfaldige mördaren Frank som bor tillsammans med sin pappa på en ö utanför Skottlands kust. Där ägnar han sig åt makabra, rituella djuroffer medan han inväntar sin halvbror Eric som är på rymmen från ett mentalsjukhus.

Otäck, grotesk och äcklig – så sa de flesta i bokklubben på jobbet när de hade läst den. Själv älskade jag den. Absurd humor och galenskap när det är som bäst.

september ”Meningen med jobbet” av Stephan Mendel-Enk (novellsamling) 4/5

”Åtta procent av ingenting” Etgar Keret (novellsamling) 4/5

14 oktober ”Sophies historia” av Jojo Moyes 3/5

Frankrike, 1916. Sophie Lefevre driver tillsammans med sin syster familjens hotell i hemstaden medan deras män slåss vid fronten. När den nye tyske kommendanten får syn på Sophies porträtt målat av hennes make Edouard föds en farlig besatthet som kommer att tvinga Sophie till ett ödesdigert beslut.

Jag hade hört så mycket bra om ”Livet efter dig” och förväntade mig höglitterär underhållning. Det började bra med en bra historia om Sophie under första världskriget. Desto större blev besvikelsen när ”Del två” plötsligt visade sig vara en lättvindig chic lit-berättelse med osannolika och ointressanta karaktärer. Hade man skippat historien i nutid -vars ihopflätande med den äldre historien var krampaktigt tillkämpad och långsökt – och berättat färdigt hela historien om Sophie och hennes familj – då hade boken fått en fyra av mig.

8 november ”Sonjas Hemlighet” av Åsa Hellberg 1/5

Fristående fortsättning på succeromanen Sonjas sista vilja. I ett rasande tempo får vi hänga med till Mallorca, London och Paris, där kärleken skulle kunna blomstra om inte så många hemligheter låg i vägen.
Det här är en romantisk komedi.

Nej, uppföljaren till Sonjas sista vilja gillar jag inte alls. Första boken var kul, feelgoodunderhållning. Men tvåan är skriven för att tjäna mer pengar, inte med hjärtat, för att citera min syssling M. Den är Banal och ointressant.

6 november ”Gone girl” av Gillian Flynn 2/5

Nick och Amy Dunne är paret som har allt. De är charmiga, smarta och framgångsrika. Efter några hektiska år i New York slår de sig ner i en liten småstad i Missouri. Men den nya tillvaron blir inte som de tänkt sig och snart avlöser grälen varandra.
På morgonen till deras femte bröllopsdag är Amy plötsligt försvunnen.

Bestseller, årets deckare , bästa thrillern osv hade jag hört om den.  Otroligt pladdrig och ointressant, tyckte jag. Men man var ju tvungen att läsa klart eländet för att se ”vem som var mördaren”. Men inte var det spännande, aldrig någonsin var jag orolig eller nervös för hur det skulle gå och vad som skulle kunna hända. Någon direkt ”vändning” värd namnet tyckte jag inte slutet bjöd heller

5 december ”Gentlemän” av Klas Östergren (igen) 5/5

Den kanske bästa bok jag läst! Läste den när den först kom ut, då var jag inte ens  tjugo år. Har sedan läst om den genom åren cirka 5-6 gånger. Den är lika bra varje gång!

Bjällerklang på er alla människobarn

Jul. Kul eller inte?

Vare sig du är ensam eller har sällskap, vare sig det är snö eller slask utanför ditt fönster, vare sig du känner dig glad och älskad eller sur och överflödig – du har inte roligare än du gör dig, och om du tittar på den här filmen så kan du inte bli annat än glad. Skratta och sjung! Det är jul, för helvete!

 

Inte alltid så god, jul alltså

Tänk på att julen inte bara är härlig och fylld av familj och kärlek. Att det inte är ”bara” de utslagna, tiggarna, de hemlösa, missbrukarna och de som du ser på som samhällets olycksbarn som mår dåligt över jul. Tvärtom kan flera av dessa ha en bra jul och människor att umgås med och som älskar dem.

Men bland helt vanliga svennar kan julen vara de dagar då ensamheten känns som allra störst, ibland även fast man sitter till bords med släktingar. Alla känner inte den där varma familjetillhörigheten och många firar jul med andra än de som de älskar och saknar mest.

Lediga dagar och umgänge med folk man gillar – det tycker vi om, såklart. För min del behöver det inte nödvändigtvis vara jul för det. Att sitta ensam hemma en onsdag eller lördag kväll är inga problem. Man kollar något på tv och gör sånt man känner för. Men ensam på julaftonskvällen när det bara är evighetsrepriser på tv och ”alla andra” sitter hemma hos varandra och tindrar, då är det plötsligt inte alls lika kul.

Julen är inihelvete jobbig, känslomässigt och ekonomiskt, helt enkelt.
Men nu är den här.
Och snart är den över.
Häpp.

Märkliga ting

Mycket märkligt ska man vara med om.

Gick in på H&M och såg att de saluförde inte mindre än två olika plagg (en tröja, en kofta) i gult. En färg. En stark färg. En glad färg. En ljus färg. Bland allt annat i gr-br-bl och svart. I december. Hur ska man tolka detta?

Och tänk att jag hade inte en endaste liten aning om att det nya moderaternas nya partiledare är gift med David Batra. Det fick jag höra första gången på nyheter på lätt svenska idag.

Och sedan såg jag en ung kvinna på väg mot tunnelbanan – utan att ha en mobiltelefon i handen.

Efter en sådan här dag kan man förvänta sig vad som helst!