Vissa bokstavskombinationer används inte på registreringsskyltar till bilar. Till exempel hoppar man över eff-a-enn och kå-u-kå. De anses stötande.
Men idag såg jag en bil som fått ett ännu värre registreringsnummer på sin plåt: hå-e- enn.
Man har inte mer än vant sig vid att vi har fått ett nytt opersonligt pronomen i tredje person singular i svenskan – hen – ehuru man (det vill säga jag) vägrar se det som något annat än just det – ett pronomen helt fritt från könstillhörighet, ett pronomen som används när man menar både kvinnor och män (hon och han) eller när man inte vet vilket kön den man pratar om har, och framförallt när det är totalt ointressant om det är en kvinna eller en man det gäller. När vi pratar om människor i tredje person – då kan vi säga hen. Utmärkt.
Att som en del använda ”hen” som ett substantiv om en person som inte kan eller vill definiera sig som varken man eller kvinna – det är helt fel. Varje människa har rätt att känna sig, bete sig, kalla sig och identifiera sig precis hur hen vill. Kalla dem för deras namn, behandla alla med respekt. Men gör för fanken inte ett substantiv av ett utmärkt pronomen. Gör inte genuspolitik av det. Säg inte att ”hen” är en hbtq-fråga. Hen är ett pronomen, som i förlängningen kan bidra till att vi kan tala på ett respektfullt sätt om alla människor i samhället.
Gott så.
Men nu kommer nästa problem. Och det är ett stort problem. Folk kan inte uttala ”hen”!
Det heter hen som i känn på den Det heter inte hen som i att någon är sen, eller en päls som är len.
Det heter hen som i min vän, på samma sätt som det heter han som i jag hann och jag fyllde en spann och inte han som hästens man och ett flygande plan.
Det heter hen som i bränn på samma sätt som det heter hon som i bonden och embryon . inte som i hon som kon dricker vatten ur. Hon kom över mon. Du hör väl skillnaden?
Han, hon, hen – rimmar inte på klan, klon, klen.
Och när vi ändå är i farten:
han – honom – hans
hon – henne – hennes
hen – hen – hens
Är vi överens?