Okej. Nu åker vi igen.
Idag satt jag på trappen i solen och kisade upp mot himlen. Solen stod rakt i söder. Då är solen tolv, tänkte jag. Men eftersom det fortfarande är sommartid, så är klockan tidigare, en timme mindre liksom. Hon borde vara elva nu, tänkte jag, och det visade sig stämma när jag sedan kollade mot en klocka. Så satt jag en lång stund och njöt i solskenet och drack kaffe och funderade på vad klockan skulle vara i morgon vid den här tiden. Alltså, om jag vill fika på samma trapp om det är fint väder i morgon, hur dags ska jag sätta påpannan då? Men det kunde jag inte komma på. Då. 
Lite senare under dagen stod det som självklart för mig – när det är vintertid går ju klockan och solen lika. Alltså ska jag fika klockan tolv i morgon. Om solen skiner.
När jag ätit middag tände jag i spisen och lade mig på soffan och vilade en stund. Utnyttjade tiden genom att planera kommande dygn. Hur länge kommer jag att få sova i natt? De pratas ju alltid om att ”förlora” och ”få tillbaka” en timme, men hur var det nu igen, var det på hösten man fick tillbaka eller var det på våren? Nej, det kunde jag inte komma på. Vitkålen krävde sin del av min kropps funktioner och jag slöt ögonen ett tag. Försökte en annan infallsvinkel. Hur ska jag göra med klockorna? Om jag vill ställa om dem när jag går och lägger mig så att de stämmer när jag vaknar (särksilt om jag fått sova en timme för lite, för då kommer jag att vara svintrött imorgon bitti) – ska jag isåfall ställa dem på en timme mer eller mindre än vad de är? Om det ska bli ljusare på morgnarna borde man väl gå upp senare, alltså typ klockan åtta i stället för sju. Ställa fram klockan alltså. Eller också sover man tills man vaknar och kollar på text-tv vad klockan är när man går upp.
I dag bar jag i alla fall in trädgårdsmöblerna i bo’n. Det tror jag betyder att vintern kommer tidigt i år, för jag har för mig att just detta moment inte brukar vara till någon hjälp för mig annars om åren när jag funderar över vintertidsomställningen av klockan, eftersom de brukar stå kvar på altanen då.
Vill bara tillägga att nästa dag sken solen och jag inte bara fikade själv, utan bjöd min syssling M att ta en kopp med mig. Men klockan var tolv och solen var redan borta från trappen jag satt på igår. Klockan var alltså egentligen tio när den var elva och solen var tolv. Hur det nu kan vara möjligt. Vi tog varsin trädgårdsstol och satte oss i solen mot västerväggen istället.