I serien ”Teser jag vill leda i bevis” presenterar jag härmed följande:

Alla människor, såväl kvinnor som män och allting däremellan, har av naturen kroppsbehåring. Olika mycket, olika färg och struktur – men på nästan samma ställen. Huvudet, armhålorna, armarna, benen, underlivet, ansiktet, ryggen, magen, bröstet. Kvinnor har ofta få hårstrån eller inga hals på de tre sistnämnda. I övrigt är vi ganska lika.

Varför ”ska” vissa av dessa hårväxter avlägsnas? Och varför är det främst kvinnor som ska ta bort sitt kroppshår?

Om det hade varit avtändande eller ohygienskt med hår runt könsorganen eller under armarna hade vi inte haft det. Då hade vi inte överlevt som art, och det har vi bevisligen gjort. Vänta ni bara och se – om ett par miljoner år av rakande och brasilianska vaxningar kommer människosläktet, som det ser ut idag, att vara utdött.

Hår på bröstet är manligt. Hår på ryggen ska vaxas bort. Två sidor av samme virile man – två olika bedömningar.

Kvinnor rakar, vaxar, krämborttager, epilerar och pincettplockar bort alla hårstrån på sina ben. Utom under vintern. Om de är singlar.

Kvinnor som bär oärmade kläder utan att ha tagit bort allt hår i armhålorna blir hånade och bespottade offentligt. Kvinnors naturliga hårväxt får släta unga män att må illa.

Och den som inte är renrakad därnere får inte ligga.

Det är inte människans kropp det är fel på. Den är vacker och funktionell och den har tagit oss ända hit. Men någonstans på vägen blev det ett allvarligt fel i hjärnan.