Walk and talk

– Åh, vilket ljuvligt vårregn, sa jag och vände ansiktet mot himlen när jag klev ut från kontoret efter jobbet idag.

Men så kände jag att det var blötsnö, drog upp kapuschongen och muttrade: ja, eller vad det nu är för något.

En man som stod och betalade i en parkeringsautomat vände på huvudet och tittade efter mig. Tyckte han att jag var märklig som pratade och gick på trottoaren samtidigt?

Då skulle han ha hört kvinnan jag mötte några hundra meter senare, som i samma ögonblick som hon och jag möttes i bredd på trottoaren sa, med hög och ljudlig stämma:

– Jag svettas som en jävla gris hela tiden!

Jo, så kan det ju vara, sa jag och pinnande vidare trottoaren fram.

Chokladfabriken

Jag känner en som har jobbat på Marabou i Sundbyberg (de har flyttat till Upplands Väsby för många år sedan, men lever kvar i Sumpan genom bland annat den prisbelönta Marabouparken, som fabrikörn lät anlägga så att de anställda skulle kunna få rekreation på sin matrast). Alltså – den jag känner jobbade för många år sedan på Marabou.
Som chokladarbeterska.
På trillingnötsavdelningen!

Jag förstår om ni är avundsjuka på mig nu, med sådan celebritet i bekantskapskretsen.

Senare jobbade hon även på Toy-avdelningen. Också rätt ballt.

Och nu tillverkas inte ens trillingnöten längre. Så led är tiden ur.

Undergång på gång?

Nu är undergången nära. Pepitos i Solna centrum har stängt!

Pepito med sin gourmérulle och sina tre olika pastarätter. Helst plötsligt bara upphör det.

Jag är verkligen inte ofta i Solna centrum nuförtiden, men jag jobbade där i femton år och bodde i närheten till för bara fem år sedan. Senast jag var där, någon gång på förra sidan nyår, köpte jag en låda med pasta av Herr Pepito själv. Ja, han heter säkert inte Pepito, men det är han som har stått där i alla år. Då pratade vi, han frågade hur jag mådde  och han sa att det är verkligen inte ofta man ser dig nuförtiden. Nej, jag jobbar ju inte här längre, svarade jag.

Jag har inte jobbat där sedan 1997. Men Pepito – han välkomnar mig igenkännande ändå.

Men idag var hela haket borta. Just precis när jag bestämt för mig för att köpa en gourmérulle.

Bjällerklang på er alla människobarn

Jul. Kul eller inte?

Vare sig du är ensam eller har sällskap, vare sig det är snö eller slask utanför ditt fönster, vare sig du känner dig glad och älskad eller sur och överflödig – du har inte roligare än du gör dig, och om du tittar på den här filmen så kan du inte bli annat än glad. Skratta och sjung! Det är jul, för helvete!

 

Inte alltid så god, jul alltså

Tänk på att julen inte bara är härlig och fylld av familj och kärlek. Att det inte är ”bara” de utslagna, tiggarna, de hemlösa, missbrukarna och de som du ser på som samhällets olycksbarn som mår dåligt över jul. Tvärtom kan flera av dessa ha en bra jul och människor att umgås med och som älskar dem.

Men bland helt vanliga svennar kan julen vara de dagar då ensamheten känns som allra störst, ibland även fast man sitter till bords med släktingar. Alla känner inte den där varma familjetillhörigheten och många firar jul med andra än de som de älskar och saknar mest.

Lediga dagar och umgänge med folk man gillar – det tycker vi om, såklart. För min del behöver det inte nödvändigtvis vara jul för det. Att sitta ensam hemma en onsdag eller lördag kväll är inga problem. Man kollar något på tv och gör sånt man känner för. Men ensam på julaftonskvällen när det bara är evighetsrepriser på tv och ”alla andra” sitter hemma hos varandra och tindrar, då är det plötsligt inte alls lika kul.

Julen är inihelvete jobbig, känslomässigt och ekonomiskt, helt enkelt.
Men nu är den här.
Och snart är den över.
Häpp.

Märkliga ting

Mycket märkligt ska man vara med om.

Gick in på H&M och såg att de saluförde inte mindre än två olika plagg (en tröja, en kofta) i gult. En färg. En stark färg. En glad färg. En ljus färg. Bland allt annat i gr-br-bl och svart. I december. Hur ska man tolka detta?

Och tänk att jag hade inte en endaste liten aning om att det nya moderaternas nya partiledare är gift med David Batra. Det fick jag höra första gången på nyheter på lätt svenska idag.

Och sedan såg jag en ung kvinna på väg mot tunnelbanan – utan att ha en mobiltelefon i handen.

Efter en sådan här dag kan man förvänta sig vad som helst!