– Åh, vilket ljuvligt vårregn, sa jag och vände ansiktet mot himlen när jag klev ut från kontoret efter jobbet idag.

Men så kände jag att det var blötsnö, drog upp kapuschongen och muttrade: ja, eller vad det nu är för något.

En man som stod och betalade i en parkeringsautomat vände på huvudet och tittade efter mig. Tyckte han att jag var märklig som pratade och gick på trottoaren samtidigt?

Då skulle han ha hört kvinnan jag mötte några hundra meter senare, som i samma ögonblick som hon och jag möttes i bredd på trottoaren sa, med hög och ljudlig stämma:

– Jag svettas som en jävla gris hela tiden!

Jo, så kan det ju vara, sa jag och pinnande vidare trottoaren fram.