Efter promenaden på stora vägen:
Jag:  ”Hur mycket har hon blivit nu då?”
Syssling M: ”Elva och tolv.”
Jag: ”Men du får väl bestämma dig”.
Syssling M: ”Haha.”
Jag: ”Ska du inte ha en kopp då?”
Syssling M: ”Jag trodde aldrig du skulle fråga.”

Efter fikat i aprilsolen på trappen:
Syssling M: ”Nej, men det är väl dags.”
Jag: ”Är det såpass.”
Syssling M: ”Da’n går.”
Jag: ”Hur mycket är hon nu då?”
Syssling M: ”Tretton och tretton.”
Jag: ”Nu är du lite mera bestämd.”

Båda. Reser sig upp, stånkandes.
Jag: ”Man blir som stäl i bena.”
Syssling M: ”Det kommer med åren.”
Jag: ”Det ska gudarna veta.”
Syssling M: ”Det kunde vart värre.”