Idag har jag varit på min farmors systers begravning. Tant Ebba blev 109 år och tre månader. Någon rackarns tant fyllde 110 år häromveckan och är Sveriges äldsta, men pappas moster kan inte ha haft så välidgt många mellan sig och förstaplatsen.
Fram tills hundra års ålder var hon pigg och bodde i sin egen lägenhet och redde sig själv, skötte sina ärenden på stan och var klar i knoppen. Ebba och min farmor Gerda var två av fyra systrar i sin fars första kull. Omkring 15-20 år senare kom en barnkull ytterligare med fyra pojkar och en flicka. Tant Ebba var med sina 109 år den sista av sina helsystrar och några jämnåriga kompisar hade hon inte heller. Men många kom till begravningen. Till exempel flera av hennes halvsyskon – de är ju pigga ungdomar i sammanhanget, den yngsta av dem 85 år och den äldsta nyss fyllda 90. Och det är inte bara som jag raljerar – de är pigga!
En av halvsyskonen hade sin yngste son med sig. Denne son har jag aldrig träffat förut. Han heter Thomas och är alltså kusin med min pappa, men är ett år yngre än jag. En annan av halvbröderna, Bror, den som är yngst och piggast, ja som vilken 70-åring som helst, fast han är 85 bast, är exakt lika gammal som pappas storebror, som han alltså är morbror till. Ja, det är lite rörligt med generationsgränserna på farmors sida, men släkt är vi ju allihop, på ett eller annat sätt, och jag tyckte det var roligt att dels träffa den äldre generationen igen eftersom jag ser dem så sällan. En del har jag inte träffat sedan min farmors begravning för tolv år sedan. Det var också roligt att träffa syskonbarnen, förutom nämnde unge man Thomas, var det ytterligare ett par stycken jag aldrig träffat förut. Vad jag minns alltså. Möjligen har vi befunnit oss på samma kaffekalas för 40-50 år sedan, men de må förlåta mig om jag inte riktigt kommer ihåg det.
Eller som Bror sa: Jag har inga problem med att komma ihåg. Det är bara det att jag har svårt att minnas.
Vila i frid brukar man säga. Det är just vad tant Ebba gör nu, i graven med sin make, som dog för cirka fyrtio år sedan, och som hette just Frid.