Man kan inte köpa allt för pengar. Bokstavligt talat. Lycka? Jodå. Kärlek? I viss mån. Men en lunch på Klang market i Hornstull? Icke.

Med en kupong som berättigade till en lunch för 65 kronor och en välstruken hundralapp i plånboken blev jag nekad att köpa en kycklingsallad. Denna dag i valfrihetens, och valets, Sverige är det inte längre givet att det finns ett val.

Så här var det.

En pratsam medelålders norrman hade i uppdrag att stå på trottoaren utanför en nyöppnad restaurang för att locka in kunder. Han delade ut kuponger som gällde för en kopp kaffe. Vi tackade och gick vidare till det planerade lunchstället. Men han gav sig inte. Vi skulle äta på hans hak, nu. Han halade upp ur sina gömmor en bunt kuponger som gällde en lunch för 65 kronor. Vi gav med oss och gick in. Jag med orden: Vem kan motstå en norrman?

Men sedan gick det inte längre. Jag fick inte betala mina 65 kronor med min hundralapp. Restaurangen befattade sig inte med kontanter. Så jag gick och åt på ett annat ställe. På vägen ut försökte jag fånga inkastarens uppmärksamhet, vilket var svårt eftersom han jagade förbipasserande. Till slut fick han en lucka och jag räckte fram kupongen till honom med orden:

– Den här får du tillbaka. Jag får inte betala med pengar och då äter jag inte här. Av princip.

Han bara glodde på mig och hade visst helt tappat all den där svadande talförmågan. Vad då’rå? Inte fick han väl avdrag på sin provision för tillbakalämnade kuponger? Vem kan lita på en norrman, sa jag inte.

I riket Sverige, kära fosterland, där myndigheten Sveriges Riksbank, lydande under regeringen, har som uppdrag att med ensamrätt trycka sedlar och mynt och att främja ett säkert och effektivt betalningsväsende, är det alltså inte givet att de pengar de trycker gäller som betalningsmedel. De stora snälla och omtänksamma bankernas plastkort med fiktiva siffror på ett bakomliggande kontoutdrag funkar däremot.

Av princip handlar jag inte där jag inte får handla för pengar.

Av princip vistas jag inte i fastigheter som jag inte kan nå utan att använda hiss. Men det är en helt annan historia.