Jag har aldrig varit förtjust i, just, barn. Aldrig velat arbeta med barn, aldrig önskat skaffa egna barn. Fast när jag ser Daniel Richardsson önskar jag inget annat än att han skulle vara min son. Jag kan riktigt känna modershjärtat banka hårt och varmt i bröstet! Men, det var inte det jag skulle skriva om nu. Nej, jag är inte den som ”gillar barn”. Däremot tycker jag om människor som är kloka och roliga. Och väldigt många av de människor som är just kloka och roliga är ganska små. Läs bara här vad twittrare har berättat om sina härliga ungar:

Jag: åh har du byggt en koja till dinosaurierna? Treåringen: NEJ DET ÄR EN BOSTADSRÄTT.

Alvar, 4 år: Jag vill bli fotbollsspelare när jag blir stor, och går inte det vill jag bli målvakt.

Min dotter var 4 år när hon sa: Jag kan allt, jag har bara inte lärt mig det ännu. Låt oss kämpa för att behålla denna inställning hos barn.

”Man har inte strumpor på våren!” vrålar sonen så nackhåret står åt sydost. Jag har faen närt Ernst Kirschsteiger vid min barm.

Jag tycker vi gör som mina barn och konsekvent ersätter ”de” och ”dem” med det könsneutrala ”dång”.

Barnen är som knarkare. De vaknar. Letar med stirrig blick, tilltalar mig endast med ”var är ipaden?” Vad hände med gosiga kramar?

Enligt minstingen är Hawaii Five-0 den ÖVERLÄGSET BÄSTA TV-serie som nånsin visats. Ni får ha i minnet att det är den enda TV-serie han sett.

Sexåringen: på min nya skola har vi en jättebra regel! Jag: jaha vaddå? Sexåringen: PISKA INTE VARANDRA MED EN BLÄCKFISK AV PLYSCH!

Samt fritt ur minnet:

Vid Hallowen ringer det på dörren, fyraåringen går och öppnar, utanför står några barn och frågar ”Bus eller godis?” ”Nej tack, det är bra” säger fyraåringen och stänger dörren.

Och berättelsen:

”När pappa var liten hade vi telefoner som hade en sladd som satt fast i väggen”, berättar han för sin dotter. Femåringen sätter händerna i midjan, tittar på sin far med en min av överlägsenhet, misstro, ironi, trötthet och självklarhet och säger: ”Mm.. troligt.”

Säga vad man vill om ”barn” som företeelse, men många är dem är helt underbara!