I lördags upplevde jag något som måste definieras som lycka. Jag kände glädje, värme, trygghet, lugn. Det bubblade skönt i magen och jublade i bröstkorgen. Jag tillhörde, jag var självklar. Jag log, jag skrattade, jag ingick, jag bidrog och jag omslöts. Väder, människor, rörelse, kaffe. Sol på näsan, vind i håret, regn från öppna skyar. Helt rakt upp och ner i livets trygga famn bara var jag.

Idag hände det igen. Lyckan som genomfor hela mitt väsen. Sol och vind i ansiktet, mänsklig gemenskap, frihet, ledighet, mening, hopp, förväntan, självklarhet.  Väder, människor, kaffe, ro. Ett ständigt leende, inifrån och ut.

I lördags var jag ultralöpare, idag var jag författare. (Ja, ja – märk inte ord nu, det här är min lycka).

Ja, det var bara det jag vill säga.