Snappa upp det folk jag möter på trottoaren på min promenad genom staden säger, just när vi passerar varandra, är min nya hobby. Igår höll jag höger när jag mötte en man och en kvinna som gick i sällskap. Jag hör mannen:

– Och hon ba’ ”Hej!” Och jag ba’, ”hej, hej”.

Och så skrattade de båda och försvann nedåt järnvägen och jag fortsatte hemåt.

PS Kommer ni förresten i håg den gamla dängan ”Hej, hej, hemskt mycket hej”? Vem var det som sjöng?