Ge mig femton minuter om dagen, sade redan Arne Tammer.
Nu, sextio år senare, är vi nere på tre minuter i veckan. Ja, ni såg väl Vetenskapens värld häromdagen? Programmet visade inga nyheter, men förklarade en hel del som förtjänar att bli känt av gemene man. Det inslag som slaskpressen nappade på var, föga förvånande, det som handlade om att tre minuters träning i veckan räcker. Som alla självständigt tänkande människor (= min läsekrets) förstår kan en sådan mening inte tolkas bokstavligt och lösryckt. I det här fallet handlade det om högintensiv konditionsträning i intervaller om tre gånger tjugo sekunder varannan dag i syfte att förbättra insulinkänsligheten och förbättra blodfettstatusen. Men ”tre minuter i veckan räcker” är lika säljande och slagkraftigt som Arne Tammers femton minuter om dagen (som för övrigt Paulo Roberto har lånat, men han kallar det för ”en kvart”).
Så jag hoppas verkligen ni köpte KvällsBlaskan igår för dess löpsedel utlovade ett komplett träningsprogram. Jag menar, man kan behöva hjälp att utverka och klämma in ett sådant omfattande träningsprogram för att få maximalt effekt av sin treminutersträning.
Men börja nu för allt i världen inte med ditt treminutersträningsprogram förrän på fredag. För torsdag är Kanelbullens dag, som är en mycket gammal tradition, tillkom bara drygt femtio år efter Arne Tammers storhetstid, ja samma år som Paolo Roberto förlorade sin första VM-titelmatch. Det vill säga på den riktigt gamla goda tiden då vi tyckte att kanelbullar var människoföda och motion var något roligt man gjorde med sina kompisar.
